ORFEUS BAROCK

LÄS MER...

10 FEB 2019 16:00

Konserthuset   |   Stockholm   |   Grünewaldsalen

Kammarkonsert

Orfeus skattkammare - Stockholm 1650. Vi lotsas genom stadens musikliv.

Medverkande

Musiker ur Orfeus Barockensemble

Anders J Dahlin haute-contre

Elin Gabrielsson violin

Emma Nyman violin/viola

Christopher Öhman viola

Johannes Rostamo cello

Daniel Holst viola da gamba

Jonas Nordberg luta

Mariangiola Martello cembalo

Maria Schildt Värd

Musiken

Dieterich Buxtehude Sonata à due in D BuxWV 260

Johann Heinrich Schmelzer Sonata à 4 in C

Dieterich Buxtehude Herr, nun lässt du deinen Diener

Nicolaus Adam Strungk Sonata a 6

Dieterich Buxtehude Quemadmodum desiderat cervus

Paus 25 min

Anonymus Sonata a 5

Christian Flor Det är nogh

Arcangelo Corelli Triosonat B-dur op 4:9

Anonymus Allemande - Courante - Sarabande - Gavotte

Jean Baptiste Lully Chaconne från akt II ur Phaëton

Jean Baptiste Lully Suivez-la från akt III scen II ur Phaëton

Fokus Stockholm och 1600-tal. Anders von Düben var hovkapellmästare och en viktig person i hela stadens musikliv, som vid den tiden var koncentrerat till Tyska kyrkan, Kungliga hovet och borgerliga privathem. I programmet ingår en hel del musik ur den så kallade Dübensamligen, som omfattar handskrifter av tusentals verk och som donerades till Uppsala universitetsbibliotek 1732.

Medverkar gör även sångaren Anders J Dahlin, en av de främsta i det höga så kallade haute-contre-facket! Programmet introduceras av Maria Schildt från Uppsala universitet.

Intresset för barockmusik och barockinterpretation är stort hos många av medlemmarna i Kungliga Filharmonikerna. Orfeus Barockensemble bildades 2015 och man spelar på tidstrogna instrument under konstnärlig rådgivning av konsertmästaren Elin Gabrielsson, violinist och även medlem av barockensemblen Europa Galante.

Under vinjetten Orfeus skattkammare framträder ensemblen i mindre besättningar. Konserterna är ofta tematiserade eller knuta till en särskild tonsättare, och var konsert leds av gästande toppmusiker inom den tidiga musiken. Orfeus Barockensemble är uppkallad efter Carl Milles staty Orfeusbrunnen som är belägen utanför Konserthusets entré på Hötorget i Stockholm.

16 DEC 2018 16:00

Konserthuset   |   Stockholm   |   Grünewaldsalen

Geniet och den geniale sonen - Johann Sebastian och Carl Philipp Emanuel Bach

Medverkande

Luca Guglielmi ledare & cembalist

Johannes Rostamo cello

Orfeus Barockensemble

Elin Gabrielsson konsertmästare

Musiken

Johann Sebastian Bach Sinfonia till del 2 ur Kantat nr 76 "Die Himmel erzählen die Ehre Gottes"

Johann Sebastian Bach Klaverkonsert nr 1

Paus 20 min

Carl Philipp Emanuel Bach Cellokonsert a-moll Wq 170

Carl Philipp Emanuel Bach Sinfonia e-moll Wq 178

Programmet uppmärksammar Carl Philipp Emanuel Bach, på sin tid betydligt mer hyllad än sin far Johann Sebastian, vars d-mollkonsert BWV 1052 vi också hör här (det äldsta bevarade manuskripet till den sammanställdes av just Carl Philipp Emanuel).

I sin musik gav Carl Philipp Emanuel Bach uttryck för tidens estetiska ideal som fångades i uttrycket Sturm und Drang – Storm och känsla. Hur det låter hör vi i hans hetsiga e-mollsymfoni.  Med sina plötsliga attacker, virtuosa utbrott och tvära kast känns de snabba satserna i cellokonserten hur utmanande som helst. Som kontrast är den långsamma andra satsen ett under av musikalisk skönhet.

"Fördel Bach den yngre, i vass och stormig musikalisk retorik"     DN.se

"Barocken lyfts av Bach den yngres emotioner"     SvD.se

"Vill höra mer!"     DN.se

16 SEP 2018 16:00

Konserthuset Stockholm   |   Grünewaldsalen

Kammarkonsert

Orfeus skattkammare - En hyllning till den franske barockmästaren François Couperin 350 år

Medverkande

Musiker ur Orfeus Barockensemble

Ann Wallström, Emma Nyman violin

Christopher Öhman viola

Johannes Rostamo cello

Daniel Holst viola da gamba

Jesper Harryson oboe

Mayumi Kamata cembalo

Musiken

François Couperin Concerts royaux – Premier concert G-dur

Marin Marais Sonnerie de Sainte Geneviève du Mont-de-Paris ur La gamme et autres morceaux de symphonie

François Couperin Le Parnasse ou L’apothéose de Corelli för två violiner och basso continuo

Georg Muffat Sonata nr 2 g-moll ur Armonico tributo

François Couperin La Françoise [La pucelle], triosonat e-moll

Orfeus skattkammare – En hyllning till den franske barockmästaren François Couperin 350 år

Orfeus Barockensemble uppmärksammar den 350-årsjubilerande François Couperin (1668–1733). Han var född i Paris och blandade i sin musik gärna sirlig rokoko med franska dansrytmer och italienskinfluerade melodier. Han var själv organist och cembalist och komponerade stora samlingar kammar- och klavermusik, bland annat de berömda Pièces de clavecin.

Vi förflyttar oss till 1600-talet. Det 30-åriga kriget hade delat Europa såväl politiskt som kulturellt. Inom musiken kunde det ta sig uttryck som en stilistisk kamp mellan ärkerivalerna Italien och Frankrike. Men Couperin lyfte blicken från det utpräglat franska och uttryckte stor beundran italienaren Archangelo Corelli. Couperin strävade nämligen efter att fånga det bästa från de båda världarna: han kombinerade fransk fantasifullhet med den striktare italienska stilen; Jean-Baptiste Lully-traditionen med Corelli-traditionen.Nu hyllas denne visionär med tre verk, vilka här varvas med musik av Couperins vän Marin Marais och den musikaliska fredsmäklaren Georg Muffat, som varit elev till Lully och som i sin person förenade franskt, skotskt och tyskt

11 FEB 2018 16:00

Konserthuset Stockholm   |   Grünewaldsalen

Hommage á Georg Philipp Telemann med Dan Laurin

Medverkande

Dan Laurin ledare & blockflöjtsolist

Orfeus Barockensemble

Elin Gabrielsson konsertmästare

Musiken

Georg Philipp Telemann Svit a-moll för blockflöjt och orkester

Johan Helmich Roman Svit ur Golovinmusiken

Paus 20 min

Georg Philipp Telemann Blockflöjtskonsert F-dur

Georg Philipp Telemann Uvertyr C-dur "Wassermusik"

Tillsammans med Orfeus Barockensemble hyllar Dan Laurin den store tyske barockmästaren Georg Philipp Telemann (1681–1757), för vilken just blockflöjten var ett huvudinstrument. Konserten bjuder bland annat på Telemanns stora Wassermusik, den briljanta blockflöjtkonserten i F-dur och den häftiga a-mollsviten för blockflöjt och orkester. Vi hör även musik av Telemanns nära vän och kollega Johann Georg Pisendel (1687–1755).

Dan Laurin om musiken

Förra året var det 250 år sedan Georg Philipp Telemann dog; på många håll firades detta, vilket är ganska egendomligt: varför göra ett ”event” av att en av våra finaste tonsättare gått ur tiden....? Därför har vi valt att göra detta program ett år för sent.... helt enkelt för att understryka det tidlösa i musiken och det faktum, att all musikupplevelse är nutida.

Om Telemann kan man läsa hans egna ord i tre (eller fyra, lite beroende på hur man räknar) självbiografier, den ena roligare än den andra, en del på vers, annat med skönlitterära kvaliteter. Obetalbar är berättelsen om ett krogbesök i Polen med ett band bestående av 8 violiner och 36 säckpipor; djupt gripande är texten om hur han förlorade sin första hustru i barnsäng och skrev en smärtsam, personlig dödsdikt till henne; fantastiskt är hur han blir mottagen som en hjälte i Paris och Concert Spirituel... Fram träder en ständigt arbetande och reflekterande konstnär som lever ett händelserikt liv, men alltid med ett leende på läpparna.

Om man längtar efter fler förstahandskällor om Telemann finns brev att tillgå. Överraskande för en del torde vara, att Händel och Telemann var brevkompisar på högsta nivå, för att inte tala om all korrespondens förorsakad av juridiska tvister angående rättigheter till verk eller, varför inte, när Telemann stämde en kapten på ett skepp vars sena ankomst till Hamburg betydde, att exotiska växter som Telemann samlade på, hade dött. Försändelsen kom från Händel, som shoppat loss i de engelska handelsträdgårdarna och själv var en ivrig växtsamlare.

Som kompositör var Telemann självlärd. Han studerade som barn på egen hand samtidens mästare, men mottog även undervisning i en ålderdomlig notationspraxis vilken var så förödande tråkig att han slutade ”efter två veckors tortyr”: ”Redan då spökade muntrare toner i mitt huvud”, skriver Telemann. I den från hansatiden till 1871 självständiga statsstaten Hamburg ersattes hovmusicerandet (det fanns ju inget hov...) av dels ceremoniell musik i kyrkorna, dels musik vid stadens officiella begivenheter. Samtidigt växte under 1700-talet en kommersiell musikscen fram, med det bättre, ofta amatörmusicerande, borgerskapet som finansiärer. Telemann försörjde alla dessa intressenter med musik förutom att frilansa och publicera på förhand bokade verk i så kallade subskriptioner: kompositören annonserade i Europas olika media att ett nytt verk skulle se dagens ljus, varpå intressenter kunde teckna sig (och betala) för detta i ett slags ”crowd funding”. Listor med prenumeranter brukade bindas in tillsammans med noterna, och det är de mest kända av samtidens musiker och musikintresserade furstar som figurerar som beställare. Bland dessa finner vi även en viss Herr Roman, Stockholm...

Vi ser med andra ord ett begynnande copyright-tänkande i akt och mening att ge upphovsmannen en bättre, finansiell kontroll över sina verk. Telemann ryggar inte för att i sina mer regelbundna publikationer (”Der getreue Musikmeister”, exempelvis) introducera musikaliska cliff-hangers: han bryter efter de två första satserna av en sonat för att meddela, att ”fortsättning följer i nästa nummer!”.

Stilistiskt rör sig Telemann obesvärat genom samtliga nationella skolor. I dagens a-mollsvit finns, bland mycket annat, en fransk uvertyr, en italiensk aria och en polsk polonoise. Verket är en typisk exponent för den blandstil som han kanske är den ledande representanten för:

”Ich habe...verschiedene grosse Concerte und Trii in dieser Art geschrieben, die ich in einen italiänischen Rock, mit abgewechselten Adagi und Allegri, eingekleidet.”

(”Jag har på detta vis komponerat olika, större konserter och trios, vilka jag klätt i en italiensk överrock, med omväxlande adagi och allgeri”.)

I F-durkonserten är stilen mer komprimerad. Tonarten ”är kapabel att uttrycka de ädlaste känslor i världen, om det nu är storsinthet, ståndaktighet, kärlek eller vad annat som står överst i dygderegistret....” enligt Johann Mattheson, den ständigt skrivande och reflekterande musikteoretikern som var Telemanns närmaste vän i Hamburg. Konserten utnyttjar blockflöjtens kapacitet till det yttersta, och omfånget är det största i  något verk från barocken. Antagligen har Telemann haft ett bestämt instrument eller en interpret i åtanke, eller kanske en blockflöjtsmakare som den geniale Jakob Denner, vars instrument erbjuder en glittrande och lättspelad höjd. Sviten och konserten spelas på kopior av hans instrument.

När Johan Helmich Roman återvände till Sverige efter sin vistelse i England (1716-21) hade han hämtat en mängd intryck från den stad i Europa som hade det mest kosmopolitiska kulturutbudet. London, med dess enorma utbud av konserter och operaföreställningar - och därmed inkomstmöjligheter för violinisten och oboisten Roman - kom för alltid att prägla Romans skapande. Kännetecknande för hans instrumentalmusik är således en stilistisk pluralism som få av samtidens tonsättare kan demonstrera. År 1727, på Ulrika Eleonoras födelsedag, tillträder Roman tjänsten som hovkapellmästare. Samma år utkommer hans 12 flöjtsonater i ett mycket vackert stockholmstryck; samlingen väcker internationell uppmärksamhet, och Georg Philipp Telemann blir utländsk agent och distributör för verket.

Man har alltid hävdat Händels stora inflytande på Roman, men en närmare analys visar enligt min åsikt att dennes musik snarare är helt förankrad i den neapolitanska, hypermoderna skolan, med dess ständigt växlande, asymmetriska frasbildning, plötsliga harmoniska strömkantringar och känslomässiga kontraster. I vårt program spelar vi några satser hämtade ur Golovinmusiken, vilken tillkom 1728 på beställning av ryske sändebudet, greve Nikolaj F. Golovin i Stockholm. Ryssarna ville fira, att en ny tsar, Peter II, hade tillträtt (han var 12 år gammal), och i Stenbockska Huset skulle man ha fest med tillhörande musik. Svenskarna hade inget emot att arvfienden skulle låna såväl hovkapellmästare som tillhörande kapell, och resultatet blev 45 satser instrumentalmusik som jag räknar till något av det finaste från denna tid. I en strid ström av satser får lyssnaren möta Romans musikaliska värld med inspiration från alla Europas hörn: engelska hornpipes, franska uvertyrer, bourréer och gavotter, italienska sinfonier, och, tro det eller ej, något som mest av allt påminner om en svensk polka. I dagens axplock vill jag framförallt framhäva stråksatsen i a-moll: här möter vi ett svenskt Sturm-und-Drang a la Carl Philipp Emanuel Bach - men 50 år för tidigt!

I manuskriptet till Golovinmusiken finns ingen instrumentqtion angiven, och det mesta är trestämmigt: sopran-, alt, och basstämma (för att förklara lägena). För att bättre förstå vem som spelade vid festen - och därmed kunna göra en kvalificerad gissning beträffande vilka instrument som använts - måste man får tag i tjänstgörings- eller lönelistor från tiden, vilket jag inte lyckats med. Desto friare har jag därför känt mig i mina egna förslag till instrumentation, vilken tagit utgångspunkt i satskaraktärer och hur dessa bäst kan komma till uttryck. Den ledande romankännaren, Eva Helenius-Öberg, berättade en gång om ett trick hon själv brukade använda för att förstå, vilka hovkapellister som var i tjänst ett givet datum: de musiker som kvitterade ut vaxljus till sina notställ. Ibland är det konstnärligt givande med detaljerad bokföring...!

Åtskilliga folkslag hafwa sin särskilda smak i kläder, seder, i ordalag och tal: och så de äfwen i Musiken en skiljaktig smak. Den Italienska är ljuflig och förtjusande. Den Franska är qwick och liflig. Den Engelska smaken är djup och sinnrik. De Swenske sinnen röras af det som är wackert i alla slagen: och det synes wara oss förbehållet,at hafwa walt det läckraste.

En Kännare smakar med nöje hwad Auctoren welat i Konsten dölja såsom fint och läckert. Man erkänner at ROMANS Compositioner äro af sådan beskaffenhet.

(Abraham Sahlstedts Äreminne 1767 över Roman)

Dan Laurin

26 NOV 2017 16:00

Konserthuset Stockholm   |   Grünewaldsalen

Peter Spissky gästar i italienskt och engelskt barockprogram

Medverkande

Peter Spissky ledare & violinsolist

Orfeus Barockensemble

Elin Gabrielsson konsertmästare

Musiken

Antonio Vivaldi Konsert C-dur RV 114

Henry Purcell Svit ur The Fairy Queen

Antonio Vivaldi Konsert h-moll för fyra violiner och orkester op 3:10 RV 580

Georg Friedrich Händel Passacaglia ur Triosonat G-dur op 5:4

Paus 20 min

Antonio Vivaldi Konsert g-moll RV 157

Georg Friedrich Händel Concerto grosso D-dur op 6:5

Antonio Vivaldi Konsert för två violiner, cello och orkester d-moll op 3:11 RV 565

Som en röd tråd genom programmet spelas musik av Antonio Vivaldi, en känd profil i 1700-talets Venedig. Han var lärare på ett hem för föräldralösa flickor, men skrev i svindlande fart också massor av högintensiv musik. Med tvära kast, hög fart och plötsliga inbromsningar låter den hur modern som helst – trots att den är 300 år gammal! Vivaldi var mycket skicklig violinist och här får vi höra Peter Spissky och Orfeus Barockensemble i en rad av Vivaldis konserter för stråkar och solovioliner.

Mellan Vivaldis konserter hör vi musik av två av barockens giganter, engelske Purcell, och tyske Händel vars Concerto grossi op 6 är något av det vackraste och mest raffinerade som komponerades av någon kompositör under barocken. Formen som kallas Concerto grosso bygger på en växelverkan mellan en liten solistgrupp och hela ensemblen. Vi får också uppleva Purcells dansanta svit ur operan The Fairy Queen, ett av tidens största sceniska projekt som bygger på Shakespeares En midsommarnattsdröm.

14 MAJ 2017 15:00

Konserthuset Stockholm   |   Grünewaldsalen

Martello och Dahlin gästar i franskt barockprogram

Medverkande

Mariangiola Martello ledare & cembalist

Anders J Dahlin tenor

Orfeus Barockensemble

Elin Gabrielsson konsertmästare

Musiken

Jean-Philippe Rameau ur Dardanus

Uvertyr

Rigaudons I och II

Tambourins I och II

Hâtons-nous, courons à la gloire

Uvertyr till Les Indes galantes

Jean-Philippe Rameau ur Les Indes galantes

Air des Incas

Air pour deux guerriers portant les drapeaux

Airs pour les fleurs I et II Gavotte en rondeau. Orage. Air pour borée

Danse du grand calumet de la paix

Tambourins I och II

Jean-Philippe Rameau ur Castor et Pollux

Séjour de l'éternelle paix

Jean-Philippe Rameau ur Dardanus

Chaconne

Jean-Philippe Rameau ur Les fêtes d’Hébé ou Les talents lyriques

L'objet qui règne dans mon âme

Paus 20 min

Jean Baptiste Lully ur Le bourgeois gentilhomme

Marche pour la cérémonie des Turcs

Jean-Philippe Rameau  ur Les Boréades

Entrée des peuples

Entr’acte, suite des vents

Entrée Polymnie

Jean-Philippe Rameau ur Le temple de la Gloire

Ces oiseaux par leur doux ramage

Jean-Philippe Rameau ur Pigmalion

Uvertyr

Fatal amour, cruel vainqueur

Air pour les grâces – Rondeau contredanse

Règne, Amour

Vindars sus, fågelsång och naturens brus; inspiration från avlägsna kulturer tillsammans med eleganta danser och pantomimer från det franska hovet – detta är inslag i den franska barockmusiken från slutet av 1600- och 1700-talet som den här konserten bjuder på under Mariangiola Martellos ledning.

Mariangiola Martello kommer ursprungligen från Turin där hon studerade piano, orgel och cembalo. Hon intresserade sig tidigt för barockmusik och klassicistisk repertoar, framför allt inom opera och kammarmusik. Hon arbetar tillsammans med flera dirigenter specialiserade på barockmusik, exempelvis Alessandro De Marchi, Ottavio Dantone, Enrico Onofri, David Stern. Martello är efterfrågad som barockmusikcoach vid en rad europeiska operahus: Oslo, Hamburg Staatsoper, Drottningholmsteatern, Teatro Regio i Turin och Köln Staatsoper, där hon spelar både solistiskt och som continuospelare.

En av våra stora svenska sångexporter, Anders J Dahlin, sjunger arior ur Rameaus operor. Han tillhör det franska röstfacket haute-contre. Det är en hög, lätt tenorröst som ofta fick göra hjälterollerna i fransk 1700-talsopera. Anders J Dahlin har genom åren samarbetat med storheter som John Eliot Gardiner, William Christie, Christophe Rousset, Emmanuelle Haïm, René Jacobs och Mark Minkowski. 2014 tilldelades han det prestigefyllda Jussi Björlingstipendiet.

Jean-Phillipe Rameau

Det var först i fyrtioårsåldern som Rameaus karriär tog fart. Han hade bosatt sig i Paris 1723 och åtta år senare blev Rameau kapellmästare för den välbärgade La Pouplinières privata orkester. Ensemblen var av mycket god kvalitet och i La Poulinières välbesökta salonger hade Rameau möjlighet att möta den parisiska intellektuella eliten. Det var där han träffade Voltaire. Snart skulle Rameau inleda ett samarbete med Voltaire som librettist. Deras första projekt, en tragédie en musique, alltså ett franskt operaverk, Samson, blev tyvärr censurerad, eftersom den innehöll kritik av kyrkan. Voltaire publicerade senare librettot och Rameau använde delar av Samson i kommande verk men som helhet finns inte operan kvar.

1745 var ett produktivt år för Rameau. Han skrev den komiska operan Platée och gjorde tillsammans med Voltaire opéra-balleten Le temple de la gloria och comédie-balleten La princesse de Navarre. Det gav Rameau offentligt erkännande och han fick titeln ”Compositeaur du Cabinet du Roi”. I sin rika brevkorrespondens omnämner Voltaire ofta Rameau som Orphée-Rameau. Les Paladins och Les Boréades är bland det sista Rameau skrev. Den senare uppfördes av okänd anledning aldrig förrän efter hans död.

18 DECEMBER 2016 15:00

Konserthuset Stockholm   |   Grünewaldsalen

Orfeus Barockensemble spelar musik av familjen Bach

Medverkande

Luca Guglielmi ledare & cembalist

Johannes Rostamo cello

Orfeus Barockensemble

Elin Gabrielsson konsertmästare

Musiken

Johann Christoph Friedrich Bach Sinfonia d-moll

Johann Sebastian Bach Brandenburgkonsert nr. 3

Johann Sebastian Bach Brandenburgkonsert nr. 5

Carl Philipp Emanuel Bach Cellokonsert a-moll

Carl Philipp Emanuel Bach Sinfonia h-moll

Vid denna konsert i sällskap med familjen Bach hör vi, sida vid sida med fadern Johann Sebastian Bachs (1685–1750) mästerverk Brandenburgkonsert nr.3 och 5, även verk komponerade av Carl Philipp Emanuel Bach (1714–1788), son från första äktenskapet, och Johann Christoph Friedrich Bach (1732–95), son från det andra äktenskapet.

I konsert för Cello i a-moll av C.P.E Bach uppträder Johannes Rostamo, Orfeus egna cellist, tillika solocellist i Kungliga Filharmonikerna.

Orfeus Barockensemble leds denna gång av den välmeriterade italienske dirigenten och cembalisten Luca Guglielmi, känd för sina tidstrogna tolkningar men med en repertoar som sträcker sig från 1500-talets Gesualdo till 1900-talets Stravinsky. Guglielmi har spelat in ett 50-tal cd.

22 MAJ 2016 15:00

Konserthuset Stockholm   |   Grünewaldsalen

Drottningholm, riddare och rebellisk dans

Medverkande

Göran Karlsson ledare & cembalist

Orfeus Barockensemble

Elin Gabrielsson konsertmästare

Musiken

Johan Helmich Roman ur Drottningholmsmusiken

Arcangelo Corelli Concerto grosso F-dur op 6:6

Georg Philip Telemann Burlesque de Quixotte

Jean-Féry Rebel Les caractères de la danse

Barockens filharmoniker

Nybildade Orfeus Barockensemble består av musiker ur Kungliga Filharmonikerna. Cembalisten Göran Karlsson leder Orfeus Barockensemble vid denna konsert; han är till vardags bland annat konstnärlig ledare för internationellt uppmärksammade Karlsson Barock. Denna gång presenteras ett program som rör sig från Sverige och söderut genom 1600- och det tidiga 1700-talets Europa, till Tyskland, Frankrike och Italien. Miguel Cervantes ömkliga riddare flimrar förbi i musiken, liksom danser av rebelliske Rebel och toner av den svenska musikens fader.

Orfeus Barockensemble höll sin första konsert i december 2015. Ensemblen är ett uttryck för många filharmonikers djupa intresse för barockmusik och barockinterpretation, och ett flertal musiker är aktiva också i andra specialistensembler för barockmusik vid sidan av sitt arbete med Kungliga Filharmonikerna. Namnet Orfeus referar såväl till den grekiska mytologin, där guden Apollons son Orfeus representerar musikkonsten, som till Carl Milles Orfeusstaty utanför Konserthuset vid Hötorget.

Konserten inleds med avsnitt ur den berömda Drottningholmsmusiken, som Johan Helmich Roman skrev till bröllopet mellan Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, och som uruppfördes på Drottningsholms slott sommaren 1744. Roman, född i Stockholm 1694 och verksam som hovkapellmästare vid Kungliga Operan, anses ofta vara "den svenska musikens fader”. Som musiker (virtuos violinist och oboist) var han bland annat medlem i operaorkestern vid King's Theatre i London under ledning av ingen mindre än Georg Friedrich Händel. Händel var också en stor inspirationskälla.

Det svenska kungahuset kan för övrigt även kopplas till italienske Arcangelo Corelli, som ju i Rom bland annat var i tjänst hos Drottning Kristina av Sverige – till och från ända fram till hennes död 1689. Relativt få verk av Corelli finns kvar, men de som överlevt har varit desto mer inflytelserika och uppmärksammade. Detta gäller till exempel Corellis stilbildande modell för barockformen concerto grosso (ett flersatsigt verk där ett eller flera instrument har solistiska funktioner inom en större ensemble – alltså en sorts föregångare till solokonserten). Av serien om tolv verk i opus 6 hör vi här nr 6 i F-dur.

Georg Philipp Telemanns svit Burlesque de Quixotte bygger förstås på Cervantes satiriska roman om Don Quijote, som var den tidens bästsäljare i Europa. Telemann fascinerades av de absurda förvecklingarna med Don Quijote, Riddaren av den Sorgliga Skepnaden, som tillsammans med sin väpnare Sancho Panza gav sig ut i världen för att söka det stora äventyret. I musiken tolkas olika händelser ur den parodiska riddarromanen och det är ett av Telemanns finaste verk i svitformen. Miguel Cervantes är för övrigt föremål för hyllningar världen över då det i år är 400 år sedan han dog.

Vi slutar i Frankrike, med musik av den originelle tonsättaren Jean-Féry Rebel, sominte minst är berömd för de hisnande djärva klangerna som beskriver skapelsen i verket Les éléments. Publiken i Frankrike i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet var inte alltid med på noterna när Rebel gav sig hän i ”förbjuden” harmonik och komplicerade rytmer. Hans efternamn är onekligen passande... Les caractères de la danse, som vi hör här, är musik komponerad till dans men den innehåller också en rad innovativa rytmiska kombinationer som med stor säkerhet kunde vålla dansare huvudbry. Verket framfördes för övrigt i London på 1720-talet under ledning av Händel.

12 DECEMBER 2015 15:00

Konserthuset Stockholm   |   Grünewaldsalen

Barockmusik med julanknytning

Medverkande

Elin Gabrielsson ledare

Kristina Hammarström sång

Orfeus Barockensemble

Musiken

Georg Friedrich Händel Allegro ur Sinfonia i B-dur 

Georg Friedrich Händel "Par che mi nasca in seno" ur Tamerlano

Giuseppe Torelli Concerto grosso i g-moll op 8 nr 6 "In forma di pastorale per il Santissimo Natal"

Georg Friedrich Händel "Scherza infida" ur Ariodante

Pietro Locatelli ur Concerto grosso op 1 nr 8 "La notte di Natale" Pastorale (sista satsen)

Georg Friedrich Händel "Vieni o figlio" ur Ottone

Arcangelo Corelli Concerto grosso  op 6 nr 8 "Fatto per la notte di Natale"

Georg Friedrich Händel "Salda quercia" ur Arianna.

Kristina Hammarström är en av vår tids främsta mezzosopraner och framträder över hela världen. Gärna i barocksammanhang som vid denna "julkonsert" i Stockholms konserthus.  Hon hörs ofta i operahus som Teatro alla Scala Milan, Staatsoper Wien, Theater and der Wien, Opéra National Paris, Théâtre des Champs Elysées Paris, Théâtre du Capitole Toulouse, Opéra national du Rhin Strasbourg, Théâtre de La Monnaie Brussels, Netherlands Opera Amsterdam, Vlaamse Opera Antwerp, Staatsoper Berlin, Deutsche Oper Düsseldorf, Opéra de Lausanne, Grand Théâtre du Luxembourg, Ópera Bilbao, Chicago Opera, Kungliga Operan i Stockholm, Festival d'Aix-en-Provence, Innsbrucker Festwochen and Drottningholms Slottsteater i Stockholm.

Hon arbetar med framstående dirigenter som Herbert Blomstedt, William Christie, Jesús López Cobos, Adam Fischer, Alan Gilbert, Emmanuelle Haim, Philippe Herreweghe, Christopher Hogwood, Manfred Honeck, René Jacobs, Fabio Luisi, Marc Minkowski, John Nelson, Yannick Nézet-Séguin, Josep Pons, Christophe Rousset och Jean-Christophe Spinosi.

Kristina Hammarström's CD-inspelningar inkluderar titelrollen i Julius Caesar, Giulia i Händel’s Allessandro Severo, Idamante i Idomeneo, Bach’s Juloratorium, Mozart’s Rekivem och Händel’s Messias.

Till toppen